N�nstans skriker �ven regnet p� oss..

som en st�ndig f�rvirring

Mon, 19 Dec 2011 23:43:00 +0100

Det �r sv�rt att f�rst�. Det mesta i alla fall. Allt. Gjorde jag r�tt? Vem gjorde fel? Hur skulle en ha handlat? Borde vi alla bara sitta p� v�ra platser och h�lla k�ften? Hur vet en att all�n en vandrat bara var en j�vla bluff? Hur m�nga brustna hj�rtan g�r det p� ett �r och hur m�nga av dem var jag sj�lv?�

Det var bara s� konstigt. Allt. Verkligen allt. Det var som om n�gon tittade mig djupt i �gonen, kl�dde av mitt leende och l�mnade kvar ett stort fr�getecken. Hur ska en veta n�r saker h�nder f�r att de b�r h�nda och inte f�r att en gjorde ett dumt misstag? Jag fortsatte bara att g�. V�nde mig aldrig om och tittade in i de �gonen, som kanske kunde ha sagt allt. Som kanske hade haft n�got slags svar.�

"S�dana m�nniskor �r s�dana, som stoppar en. Drar ner en i skiten och d�r stannar en."�

Men hur vet den d�r vilsna sj�len om l�pparna bara var p� l�tsas? Om s�ngen var p� riktigt och ifall koppen fylld med kaffe borde ha sl�ngts i v�ggen? Borde en ha sprungit ist�llet f�r att g� lugnt i stenr�set? Saker vi aldrig kommer att f� veta.�

Livet �r fyllt med misslyckanden. Livet spelar ofta spratt med oss alla och det �r s�llan vi f�r veta vems fel det var. T�rarna kan vara �kta. Leendet kan vara falskt och framf�r allt s� kan alla l�ften vara ett minne blott. Som den d�r eftermiddagen.�

Ibland �nskar jag att jag skulle f� det d�r samtalet igen. Det d�r som inneh�ll skrik, t�rar och anklagelser. Anklagelser som var sanna. Som beh�vde blottas. Faktiskt bara skrika �t helvete. Det tog mitt n�stan ett �r att erk�nna. Erk�nna hur r�tt allt var och hur fel jag var. Det var ett erk�nnande, som sedan f�rsvann med vinden. Nu var det bara f�rsent.�

Att dr�mma �r aldrig fel. S� l�nge en �r realistisk och f�rst�r att en dag kommer en ocks� krossas under foten.

Farv�l, brita

ett monster i v�ntan p� hj�lp

Tue, 06 Dec 2011 12:19:00 +0100

Det �r mycket som vi inte f�rst�r. Som vi f�rs�ker att f�rst�. Vi v�nder, vrider och analyserar men aldrig blir vi klokare �n vad vi redan �r. Att gr�ta hj�lper s�llan. Vi �r alla som en enda andragradsekvation. Vi bara �r. Det g�r inte att r�kna ut varf�r eller hur vi blev s�. Det bara blev och nu bara �r vi.�

Det s�gs att en bara �r p� turn�. Men egentligen flyr en. R�dsla �r h�gst i fokus. Jag �r p� fri fot, som Navid en g�ng sa. Men hur fri �r en om en bara flyr? Flyr, flyger och springer i v�g. Ser alla andra l�mna plattformen medan en annan bara st�r och glor. Jag vill ocks� hitta dit jag borde. Flyg i v�g med alla andra, fast �t mitt h�ll.�

Ist�llet hj�lper jag bara andra att testa sina vingar. F�r n�gon m�ste v�l g�ra det med?�

�r helt j�vla uppriven. �r f�rsvunnen och f�rlorad. Och jag har fyllt 17 en g�ng i tiden. Det �r inte r�tt tid att klaga heller. Du har r�tt. Hur m�nga orkar egentligen lyssna p� ens skit? Inte mycket som folk klarar av nu f�r tiden, inte ens en idiot som jag. Jag erk�nner.�

Lycka till, testa dina vingar. Jag tar emot dig om du faller.�

Farv�l, brita

om att se trasdockan

Thu, 17 Nov 2011 22:51:00 +0100

Oskar sj�ng den. Vi alla sj�ng med. Men �r det inte v�ldigt tragiskt? F�r alla har vi varit d�r. Ett loppisfynd. N�gon som kastades bort efter en g�ng. Men �nd� reser vi oss upp och g�r samma misstag g�ng p� g�ng. I tron om att den h�r g�ngen kanske det inte g�r �t helvete. Hen kanske f�ngar mig den h�r g�ngen. Gl�m det. Hen kommer aldrig att f�nga dig.�

Jag f�rdriver tiden med att f�rs�ka hitta tidsf�rdriv. S� som att sticka, titta p� o�ndliga serier och resa bort. Fly, likt en fj�der bara flyga iv�g. Det �r lite det jag t�nkte g�ra imorgon. Jag flyger till Norge. Jag orkar v�l inte vara h�r l�ngre. Tr�tt p� skiten. Ba: f�rsvinner. Sk�nt.�

Nu sitter jag bara och funderar p� n�r vissa saker kommer n� andras �ron. Hur kommer reaktionerna vara? Kommer n�gon komma levande ur detta? Antagligen inte. �terst�r att se. Alla f�r v�l bara ta och skylla p� alkoholen, v�r allas b�sta v�n. Eller? Eller s� st�r alla bara f�r sin handlingar och s�ger att vi inte �ngrar det. Inte alls.�

SAIL!

Farv�l, brita

ett nej n�r n�gon beh�vde det som mest

Sat, 05 Nov 2011 18:53:00 +0100

Nej. Det var bara ett ord, som inte beh�ver s�gas fler g�nger p� grund av sin oerh�rda inneb�rd. Men �nd� fick ett par �ron aldrig h�ra det. Nej. Det �r l�tt att s�ga, tre bokst�ver och en stavelse. De d�r �ronen hade nog beh�vt det ordet l�ngt innan �gonen gjorde att hj�rnan f�ll ur balans. Bara nej.

S� tiden rinner f�rbi. Vi alla gjorde misstag men skrattade �t dem i slut�ndan. Nu b�rjar ledigheten av jobbet men jobbet med problemen. Allt det d�r som blev kvar efter att n�gon best�mde sig att bete sig, som en idiot. Det �r sv�rt att f�rst� varf�r folk sl�r och �r puckon och trots att det �r deras fel m�ste n�gon annan st�da upp efter dem. I detta fallet �r det en sak i mina och finska polisens h�nder. Men hur l�nge ska det p�g� innan allt �r utr�tat och inga fr�getecken finns i n�gons panna? Antagligen en helt j�vla evighet.

Men om jag s�ger "I choose you" och nynnar med i n�gon slags melodi, som ska framst� som vacker. Vad h�nder d�? �r en dr�m bara en dr�m eller hade den n�gon slags inneb�rd? En promenad senare och delade skratt har inte gjort mig klokare. Inte alls.Ist�llet fick n�gon n�got annat n�ra att t�nka p�. Ett annat andetag. Som kanske var mindre f�rst�eligt �n de flesta. F�r hur m�nga varv jorden �n snurrar runt sin egen axel blir ingen klokare. Ingen av de tv� individerna. De pratar p� ett annat spr�k ingen f�rst�r. En tystnad kan vara s� talande. Vi f�r se.

S� jag sjunger bara med i livets melodi och ser vart den tar mig. Jag �r ju trots allt s� himla ung och har hela livet framf�r mig. Inget jag beh�ver stressa mig igenom. Nej. Bara nej.

Farv�l, brita

det sj�lvklara som gl�ms bort

Tue, 11 Oct 2011 23:47:00 +0200

Jag l�g p� sidan. Fick ont i armen, som om jag alltid ligger p� v�nster axel. Lyssnade p� alla l�tar, som f�rst�rde mig en g�ng i tiden. P� allt det d�r som gjorde s� j�vla ont.

Jag ger mig av. Jag f�rs�ker f� kontakt. F�rs�ker att f�rst�. Men folk g�r inte att n�, vill inte f�rklara eller ber�tta vad som �r fel. Jag st�r bara och trampar, v�ntar p� att inte bli bortgl�md. V�ntar p� att bli som dem. Bara v�ntar. Och inuti br�nner det. Det br�nner av lycka, ilska, ledsamhet, frustration och allt annat som g�r att k�nna. Att ta p�. Att finnas.

Jag ger mig av nu. Jag orkar inte se de f�rst�rda bli bortgl�mda. Jag vill inte se fler ljus brinna ut och jag m�ste springa innan det �r f�rsent. Men innan jag ger mig av, sn�lla s�g ett ord. Att du inte gl�mmer. Du f�r inte. Jag f�rlorar bara. F�rsvinner ut p� havet. Havet kan �ta upp oss b�da en dag, vet du det?

P� fullaste allvar ger jag mig av. Jag �ker till Stockholm imorgon och vidare mot Helsingfors. Vi kommer f�rvisso �ka fram och tillbaka varje dag. Men jag t�nker aldrig kliva av. Det �r mitt hem snart. Snart.

Farv�l, brita

n�r natten r�vade bort ett hj�rta

Tue, 04 Oct 2011 09:15:00 +0200

D�r l�g jag. I min s�ng. Bara s�d�r ensam som man inte vill k�nna sig om natten. Jag tittade upp mot mitt f�nster. Bredvid h�ngde en tavla p� en ack s� vacker man. Han �r sn�ll. J�vligt bra.

�Medan stj�rnorna b�rjade lysa klarare p� himlens svarta tapet r�kade jag klicka in p� n�gons facebookprofil. Unfriend. D�r. Nu var han borta. Borta ur mitt liv lika fort som vinden tar tag i h�stl�ven en stormig dag. Jag k�nde mig bara s� j�vla tom. Hade jag f�rlorat n�got eller var det h�r mitt s�tt att vinna kampen? Kampen om frihet, skuld och sorg. Nej, jag vet inte ens vad kampen hade f�r dold agenda. Om den ends hade n�gon alls.

Jag �kte f�rbi den d�r perrongen som brukade f� mig att le s�d�r t�ntigt och n�stan cheesy. Jag log inte l�ngre utan kom p� mig sj�lv att rysa till. Jag tittade ut genom f�nstret och tittade p� perrongen som om det skulle ha varit min v�rsta fiende. P� bara en vecka hade mitt leende f�rsvunnit. Natten hade r�vat bort mitt hj�rta. Mina k�nslor . Mitt leende.

H�ll inte om mig under den d�r l�ten som g�r ont. Le inte mot mig med det d�r leendet jag brukade �lska. Aldrig igen. Vi �r inte de vi en g�ng var, det r�vade du bort precis som natten slukade mina t�rar. Du �r allt jag aldrig velat vara. Sn�lla bli aldrig min igen..

som en repa i lp-skivan

Thu, 08 Sep 2011 20:52:00 +0200

Allt g�r ont f�r n�gon. Tallrikar g�r s�nder, sj�lar bryts ner och hj�rtan krossas som tomater. Ibland k�nns det som att man faktiskt ligger s�ndertrasad i bitar, i olika burkar, med likadana etiketter. Ligger bara d�r och v�ntar p� att n�gon inte ska se de bucklor som finns lite h�r och d�r. Men alla finner vi felen f�re det fina.Jag trodde att jag hittade alla burkar. Alla som ledde till den d�r perfekta. Jag hittade buckliga, trasiga och nedsatta priser. Trixet var att b�rja pussla, pussla bland allihopa s� man fick n�gon slags balans.Jag gick ifr�n aff�ren den dagen och trodde jag hade alla ingredienser jag beh�vde. T�nk s� fel man kan ha. Det som fattades var hj�rtat, sj�len och den �msesidiga k�rleken. Jag k�nner mig helt j�vla tom. Jag k�nner mig lika bl�st som ett maskrosfr� om sommaren och det jag trodde jag hade i mina h�nder var bara l�ngre bort �n jag kunnat ana.nu sitter vi ist�llet och f�rs�ker l�tsas som om inget har h�nt. Vi leker charader med varandra, f�r allt �r ju bra nu. Eller?k�rlek �r bara sl�seri med tid, och inte fan t�nker jag sl�sa bort mitt liv. Farv�l, brita

f�r man m�ste v�ga sl�ppa taget

Mon, 29 Aug 2011 03:04:00 +0200

Om hundra �r kommer maten i kylen vara m�glig. Om hundra �r kommer vinter kanske ha blivit till v�r. Om hundra �r kanske robotar styr v�rlden. Om hundra �r finns inte jag l�ngre. Och kanske �r det en bra sak? Att allt bara g�r runt runt runt, utan n�gon speciell mening. Eller har livet en mening? Det vet man antagligen inte f�rr�n det �r f�rsent.

Jag bara stirrade upp i taket. T�nkte ett par dumma meningar som inte ens var v�rda att s�ga rakt ut. F�r vad hade det varit f�r mening med det, egentligen? Tillbaka hade jag bara f�tt ett par �gon som sa att mina ord inte passade in. Att de var v�rdel�sa, ungef�r lika v�rdel�s som jag k�nde mig just d�. Men vad finns det sen?

Hur l�nge ska man beh�va v�nta tills man inser att man v�ntat f�rg�ves? Man g�r bara runt i cirklar och hoppas p� att himlen inte ska falla ner rakt i ens ansikte f�r en g�ngs skull. Men p� n�got vis g�r den alltid det �nd�. Det �r s�dana stunder man k�nner: varf�r jag? Varf�r inte n�gon annan, som omv�xling?

Nej, i dessa stunder �r det bara du du du du du du som st�r p� livskartan. Aldrig annars.

Jag skulle egentligen bara kunna g� runt i mina cirklar, undra vad livet egentligen har f�r mening och varf�r himlen alltid behagar att falla rakt ner i ens ansikte n�r man som minst beh�ver det.

Det kan jag g�ra.

Men jag fyller �r n�sta vecka. So? Det �r �nd� inga friends h�r som bryr sig, s� varf�r ska jag? Orkar inte det h�r falska sk�despeleriet l�ngre. S� himla idiotiskt.

You can't stop wishing if you don't let go. Jag kanske bara borde sl�ppa taget.�

Farv�l, brita

v�rldens mest misslyckade portr�tt

Thu, 04 Aug 2011 20:29:00 +0200

Det �r s� sv�rt att titta sig sj�lv i spegeln och se allt det d�r stora som den lilla flickan alltid dr�mt om. Det �r sv�rt att se sig sj�lv i ett sammanhang d�r allt skulle betyda v�rlden f�r n�gon annan. Det �r sv�rt att f�rest�lla sig att det var allt det h�r livet kunnat erbjuda �n s� l�nge.

Och med �ren v�xer problemen, det vet jag. Jag m�rkte att jag satt p� en gr�spl�tt, lutad mot ett tr�d och gr�t som aldrig f�rr. Jag hade skrikit n�gon annans namn i hopp om att personen skulle h�ra mina desperata f�rs�k. Jag gr�t f�r att n�gon hade stampat p� mig, n�gon hade gett mig ryggen och en massa bl�m�rken att minnas. Det var det enda jag kunde t�nka p� i det l�get. Att jag inte var n�gon, ingen alls. Folk klickade och trodde bara att jag var full. N�gon annan sov med sin flickv�n men ville inte l�gga p� i oron om att jag inte skulle komma hem.

Det �r i l�gen som dessa man m�rker var ens riktiga v�nner h�ller hus. I mitt fall s� var min r�ddning n�gra asfaltssteg bort. Men jag var r�dd, orolig, f�rtvivlad och vilsen.

Att sen inse att n�gon annan antagligen har n�gon annan att ringa nu g�r bara ont. Ont i sj�len p� det viset att jag bara var n�gon. Men varf�r? Hur kan man falla fr�n molnen s� j�vla fort? Det finns inte en chans.

Jag antar att jag har f�r�ndrats. P� tv� r�da.

Nu ser jag p� mig sj�lv i spegeln och t�nker: �r det h�r allt jag blir s� d�r jag.

om att bli l�mnad kvar

Wed, 03 Aug 2011 01:21:00 +0200

Jag antar att det finns n�n du skulle ringa om jag inte fanns. Men jag skulle fastna i min ensamhet om du l�mnade mig nu. Jag antar ocks� att det �r s� livet g�r vidare. Man blir l�mnad, hittar n�gon ny och blir l�mnad igen.�

W.W.J.D. Det �r ingen som vet. F�r k�rlek verkade inte vara n�got han gav sig in p� eller visste s� mycket om heller f�r den delen.�

Jag blir arg att du inte f�rst�r mig. Skriver jag ett hemligt meddelande f�r jag ett argt sms tillbaka. F�rs�ker jag f�rklara och beskriva munhugger du bara. Sen kanske jag har hum�rsv�gningar, men det �r inte jag som endast �r den skyldige.�

Jag gillar inte att du umg�s med n�gon annan. Jag gillar inte att du aldrig svarar p� mina sms l�ngre och jag hatar att du �r s� j�vla l�ngt h�r ifr�n. Vi skulle ju ses snart.�

Det d�r med att jag aldrig f�r h�ra de fina orden l�ngre. Det �r inget mystiskt brev som v�ntar p� mig n�r jag kommer hem och �r tr�tt. Du smsar ibland och fr�gar hur jag har det. Sen hinner vi inte snacka l�ngre. Vad h�nde med allt det fina? Vad h�nde med s�ngen som jag fick? Time is just a melody. It goes on and on and on...�

Jag vill f�r�ndra saker. Jag vill k�nna att jag g�r n�got som k�nns meningsfullt och betyder n�got. Jag m�ste h�rifr�n, m�ste klippa av mitt h�r, m�ste k�pa tonvis med TOMS och �ka till USA.�

Det �r �nd� inget f�retag i Sverige som verkar vilja ha mig. Jag k�mpade f�r mitt liv f�r att bli arbetsl�s. K�nns inte r�ttvist n�gonstans. J�vla moderater!

Idag �r en s�nd�r dag som jag i princip hatar allt. Verkligen allt.

med brustna hj�rtan under en lastbil.

Mon, 04 Jul 2011 14:38:00 +0200

Jag fick b�de puss, ett hj�rta och massa glada gubbar tillbaka. Det var klart att vi skulle ses snart igen. Trots att b�de du, en t�gkondukt�r och resten av v�rlden krossat mig under foten. Jag som hade delat mitt hj�rta i tv� delar, det ena hade jag gett till dig och det andra hade jag kastat under en lastbil.�

Men vi ska ses igen. Vi ska skratta, r�ka massa bl�a camel och vara de vi en g�ng var.�

Jag satt p� v�r veranda och andades in den d�r oh�lsosamma luften, som jag gillar mest hela tiden. Det gick upp f�r mig att det var tv� �r sedan en sj�l f�rsvann. Min syster skrek p� mig att jag inte f�r h�lla p� att komma ih�g datum p� det d�r viset. Men hur ska man kunna gl�mma en dag, som gjorde att hela ens v�rld fallerade? Det �r sv�rt. Tro mig.�

�nd� sitter jag och gr�ter till Sex and the City, trots att jag sett filmen s� m�nga g�nger. Carrie f�r sin Big, tappar honom men hittar tillbaka via en walk-in-closet. Den vackraste av dem alla, s� klart. Det var d�r jag ins�g att jag varit singel i �ver tre �r nu. Medan andra hittat och f�rlorat sina �lskade har jag g�tt vidare, utan n�gon att h�lla i handen eller pussa i regnet.�

P� n�got s�tt vill jag �nd� s�ga att det �r okej, att det inte g�r n�got. Men sanningen �r att jag �r s� j�vla tr�tt. Jag �r tr�tt p� att h�lla i mig en flaska vin bara f�r att smaken �r god. Jag �r tr�tt p� att beh�va se samma j�vla ciggpaket i min handv�ska over and over. Jag �r tr�tt p� att sjunga sorgsna l�tar som f�r mig att t�nka p� den d�r perfekta kyssen, p� den perfekta platsen, med den perfekta mannen.�

Men med �ren blir man mer och mer kr�sen. Antingen �r han f�r osmart, f�r smart, f�r ful, f�r tr�kig, f�r lite dr�mmar, f�r lite spontanitet och allt annat som kan ses som negativt. Man ser inte mycket positivt dessa dagar. Eller s� ser man f�r mycket positivt s� i slut�ndan �r det bara han som vunnit n�got p� det vi l�tsades att ha. Vad �r meningen? Egentligen.�

S� nu sitter jag h�r. Arbetsl�s. Gr�ter och tittar p� Sex and the City. Jag kanske r�ker n�gra bl�a camel eller f�rs�ker att springa ifatt livet. Det g�r inte.�

Jag m�ste h�r i fr�n. Jag bara m�ste. Nu.�

Forever yours. Forever mine. Forever us.�

olyckan p� olika vis

Thu, 28 Apr 2011 13:19:00 +0200

Alla kommer vi n�gon g�ng vara olyckliga, men hur olycklig man blir �r n�got man v�ljer sj�lv. Tiden l�ker alla s�r och hur l�ng tid det ska ta best�mmer man sj�lv. Det �r den d�r inre styrkan, som bara m�ste styras upp.

Jag sitter i min s�ng och �nskar att min dr�mprins ocks� t�nker p� mig. Att han plockar upp sin telefon och ringer mig, bara en sista g�ng. Han beh�ver bara ringa en signal, s� vet jag att han t�nker p� mig. Han kanske inte orkar sl� mitt nummer utan sl�nger iv�g ett sms ist�llet. Eller s� h�r han inte av sig alls.

Det var liksom b�da tv�, som sabbade allt. Allt fint gick bara �t helvete. Vi var tv� idioter. Jag tycker nog att du var den st�rsta idioten av oss. Men s�nt �r livet, det �r fullt av idioter�- idioter som du och jag. Finns det en s� finns det flera!

Om du bara hade funnits p� riktigt hade jag kunnat f�lla de t�rar, som melodin tvingar fram. Jag hade skrikit och varit arg. Jag hade skolkat och supit mig d�dligt full, s� d�r �ckligt berusad som du hatade att jag en g�ng var.

Att du ringde och sk�llde ut mig n�r jag knappt ens visste vad jag hette och att vi senare r�kte upp ett paket Camel tillsammans. Det �r gl�mt. Alla har gl�mt. Speciellt alla de som aldrig var d�r.

Idag tror ingen p� mig. Alla tror att jag pratar om en l�tsaskompis. Kompis var v�l i och f�r sig att ta i. Jag vill citera Veronica Maggios nya, Sn�lla bli min:

"Ingenting jag s�ger spelar l�ngre n�gon roll.
St�ller mig i hallen tills jag fattar vad som h�nt..
F�r jag ens ha kvar dig som min v�n?"

Vi �r som vinden. Bl�sta och gr�. Ring mig, om du n�gonsin ser mig igen.

en t�gkondukt�r som brister mitt hj�rta

Sun, 13 Mar 2011 17:42:00 +0100

Att jag ska b�rja f� t�rar i �gonen fortfarande �r inte okej. Jag har best�mt mig f�r att gl�mma och vara glad ju. Men jag tror att jag gl�mde mitt egna l�fte. Fortfarande hugger det till i mig n�r n�gon s�ger ditt namn. Fast p� n�got vis �r staden s�mre �n dig. Som ett eko hoppar mitt hj�rta �ver ett slag n�r t�gkondukt�rer ropar upp vart vi befinner oss.

Jag talar gott om dig idag. S� som jag en g�ng f�r l�ngesen gjorde. Jag har ingen kraft kvar. Kraften att vara ledsen och ogilla n�gon har tagit slut. �nd� tittar jag ut genom f�nstret n�r vi stannar t�get och hoppas att du ska st� d�r. Med en sportbag full av kl�der och en luva �ver huvudet f�r att d�lja din identitet, den som du n�gonstans �ven b�rjade g�mma f�r mig p� heltid. Jag var din och du var min. Pl�tsligt blev du r�dd och jag f�rst�r verkligen inte varf�r jag h�nger upp mig p� detaljer.

Alla leenden vi delade g�r p� repeat i mitt huvud. Ciggen vi r�kte var v�rda varenda �re och trots att jag inte gillade kaffe s� gjorde jag det mest i ditt s�llskap. Jag vill se ett paket cigg, som inte tillh�r mig i min v�ska. Jag vill m�ta den d�r m�nniskan under luvan igen. Trots att du gl�mde din identitet p� perrongen kan vi v�l skita i livet och bara leva det p� v�rt vis? Du sa att du var k�r. K�r i en idiot som jag. Vi var idioter, som gjorda f�r att skita i allt. N�tterna blev l�nga dagar och dagarna fl�t ihop med n�tterna. Med dig var fan allt f�rj�vligt. Jag hatade hur du kunde vara dryg och jobbig, men p� n�got vis var jag den enda som stod ut. En idiot som jag t�l idioter.

"Allts� jag hatar mitt liv, vi tar en cigg och kopp kaffe till."

Sen att vi �r v�nner idag och jag kramar dig v�ldigt s�llan �r v�l bara en sm�ll man f�r ta. Jag ogillar inte dig, inte alls. Men jag gillar dig p� samma s�tt som f�rut. Jag br�t ut i gr�t. F�r d�r, p� perrongen, l�g din identitet. Den som du en g�ng flydde frivilligt ifr�n. Nu jagar jag f�rtvivlat efter den. Trots att andra blir k�ra och byter f�rlovningsringar med varandra s� kommer jag aldrig sluta jaga. F�r alltid har jag backat s� fort n�gon kommer n�ra, men inte med dig. Dig vill jag bara vara n�ra, mest hela tiden. Vi h�ll i hand en g�ng. Det var d� jag visste vart min hand skulle finnas f�r resten av mitt liv. I din hand. D�r var den trygg.

Nu letar jag i m�rkret. F�r n�gon dag kommer du hem. D� kanske vi lever som tv� �tskilda m�nniskor, som letar efter den r�tte. Men om du kommer hem och �ngrar dig, s�ger att du plockade upp allt gl�mt s� finns min hand hos dig. Det �r kanske s� Gud t�nkte. Man vet aldrig.

Tills dess tittar jag ut ur f�nstret och l�ter t�gkondukt�ren krossa mitt hj�rta tusen g�nger om genom att s�ga vart vi �r. Nu vet du att allt gl�mt finns p� perrong tre. F�r jag kommer alltid att minnas. Minnas den man, som g�mde sig under luvan och log tills natten �t upp morgonen.

allt som g�r s�nder tillslut

Thu, 10 Feb 2011 07:39:00 +0100

Trots att jag numera sover, �ter och �r v�ldigt ordentlig s� �r jag tr�tt och den d�r k�nslan av att vara v�rdel�s kryper sig p� �nd�. Jag hatar v�rlden, s� som n�gon formade den i alla fall. Nu f�r tiden hj�lper det inte att l�tsas vara glad och le, f�r ingen ser igenom det. Alla �r upptagna med sitt, precis som jag med mitt.

Vill bara bort fr�n skiten.

Han skrev att de var fantastiska, han hade fina v�nner. De som s�g hans s�r och t�rar bakom det stela facet. Nu mera �r vi bara statyer, som �r tvugna att se bra ut. Vi m�ste le och ha en karri�r. I och f�r sig hj�lper det mest bara om man ler, fast du m�ste vara snygg om du ska le. Och �r du inte snygg �r det k�rt. F�r evigt.

Med min arga�och brustna ton vill jag citera Oskar Linnros i hans l�t "25".

"Jag var ett loppisfynd hon ville ha n�tt och jag blev anv�nd en g�ng mest p� sk�mt".

Det��r s�d�r v�rlden �r. �ven jag. F�r trots att jag tvivlar v�ldigt starkt ganska ofta s� har jag b�rjat inse att jag �r en del av v�rlden. �ven om det skulle�vara s� att den inte �r en del av mig. Ist�llet ler jag, om jag var snygg.

Det �r ingen som orkar�n�gon med d�ligt sj�lvf�rtroende, som klagar och �r bitter, som hela tiden po�ngterar�hur olyckan st�ndigt tr�nger sig p�. Men s�n �r�jag, och jag antar att det var�det som var droppen.

Nu sitter jag hemma med mina f�r�ldrar om dagarna, helgerna, veckorna och allt� g�r p� repeat. Jag g�r liksom aldrig n�got. Jag undrar om n�gon ser.

Antagligen�inte d� alla �r f�r upptagna med sitt. Precis som jag med att vara olycklig. Det tar all�ens�energi.

Trots att livet p�st�s vara enkelt och det �r nu som jag borde vara som lyckligast ser jag inget av de tv� alternativet. Jag �r varken enkel eller lycklig.

Om en vecka �ker jag till�Stockholm. Kanske flyr jag mina problem�f�r en stund d�. Sen �ker jag ner�t i landet till Lund. Jag tror det blir ett bra lov. F�r jag f�r�fly dit�olyckan aldrig hittar mig.

och du har n�gon ny att somna bredvid nu..
Farv�l, brita

man m�ste vara homosexuell f�r att det ska funka

Fri, 04 Feb 2011 07:49:00 +0100

Tr�ttheten tar �ver mitt liv alldeles f�r mycket, men det �r v�l bara att le vidare och l�tsas som om inget h�nt och s�d�ra. Kanske kan Sganarelle bli en Isabelle? Skulle det vara m�jligt? Jag hoppas.

Det �r stressigt, jag g�r p� ett st�ndigt schema just nu. Skola, tr�ning, jobb 1, jobb 2, m�ten OCH S� VIDARE. Fyfan, d�r.

F�r att�d�mpa stressen ska jag v�l f�rs�ka ta mig ut till Smedby ikv�ll�och bara d� d�r ett tag. Kanske ska jag d� p� Marvin? Haha, fail!

Vart tog veckan v�gen d�?! I DON'T KNOW!

Jaha, snygg och s�d�ra.....

Hejd�.��

mitt starka hat mot bussresen�rer

Wed, 26 Jan 2011 00:03:00 +0100

Trots tr�tta miner och alldeles f�r lite kaffe har det varit en bra b�rjan p� veckan. Ig�r var jag sprudlande glad i princip hela dag och bank-kvinnan var minst lika f�rvirrad och tr�tt-glad som jag vilket bara gjorde hennes fel mysiga! Jag hann ocks� tr�na en sv�ng och s�d�r. �ven idag har det varit tr�ttheten som �vertagit, David och jag satt som d�da sillar p� Kullz�nska men s� fick det bli. Jag fick �ven rollen jag hemskt g�rna ville ha i v�r slutproduktion, Sganarelle (och ja, han stavas s�- inget stavfel!). Han k�pte spel p� Game och jag spurtade till Friskis d�r jag avnj�t tv� fantastiska pass!

Men allt detta �r absolut inte huvudsaken till mn allt f�r aggiga rubrik. Nej! De flesta k�nner till att jag �r en lite sm�tt bitter m�nniska, och ibland kan denna bitterhet g� �ver styr. S� som n�r jag sitter p� bussen och t�nker p� s�nna d�r vardagliga saker, ni vet; vad som �r v�rst med folk p� bussen. I min argsinthet s� drog jag upp ett gammalt kvitto fr�n Ica i�K�rrtorp och klottrade ner diverse saker. H�r �r min lista (och ja, jag �lskar listor!), har ni n�got att till�gga?

- Folk som pratar h�gt

- Folk som inte fr�gar om de f�r sitta bredvid en utan bara s�tter sig

-�Folk som tar stor plats (stor v�ska, jacka dylikt)

- Folk som luktar illa

- Folk som inte f�rst�r att bussen inte stannar f�r avstigande/p�stigande mellan Kalmar C - Snurrom/Snurrom - Kalmar C

- Folk som tar ner s�tet framf�r en utan att kolla om det �r okej

- Folk som lyssnar p� h�g musik (oftast kass musik!)

- Folk som pratar med en fast�n man har h�rlurar i (dvs. man inte vill kall-prata!)

-�Folk som inte f�rst�r att framd�rren �r till f�r p�stigande (!!)

- Folk som st�ller sig i mitten, trots det finns lediga platser

- Folk som inte respekterar att alla inte �lskar hundar och k�r upp dem i ansiktet och dylikt p� en

- Folk som bl�ddrar i tidningen �t fel h�ll

- Folk som snackar skit om busschauff�ren med n�gon ok�nd m�nniska

- Folk som t�nder sin lampa och inte anv�nder den till n�got, s� den bara st�r om man vill sova

- Folk som �r otrevliga mot busschauff�ren

- Folk som ska ber�tta hela sin livshistoria f�r busschauff�ren

Jag l�r ha missat massa saker, if i did - i will let you know!

Fyfan vad jag �r hemsk.. haha!

Farv�l, brita

snygg tjej klockan fyra

Fri, 21 Jan 2011 03:57:00 +0100

Vad g�r jag fortfarande uppe? Seri�st.

Veckan har varit oerh�rt lugnt d� detta �r den sista veckan p� h�stterminen och alla lektioner �r inst�llda. Jag har i alla fall gjort klart allt inom Svenska B, vilket k�nns fantastiskt! Nu har jag bara en termin kvar, sen �r allt �ver. Oj!

Imorgon ska jag luncha med M�ns, sen ha lektion (som jag antagligen kommer bli irriterad p�) och vidare hem�t skulle jag gissa p�. P� l�rdag blir det Liebling Klubb med min bror, �l och h�rligt skitsnack passar mig alldeles perfekt!

Inatt har Max varit ett fantastiskt s�llskap och m�ttes sedan upp av Oscar och vi mindes tillbaka till grundutbildningen 09. Jisses vad tiden g�r fort, om man vill!

��

Ville bara dela med mig av n�gon slags snygg tjej, ehehe

Jag �nskar jag bara kunde f�rst�.

Farv�l, brita

bedr�vligt ont-i-huvudet-pepp

Tue, 18 Jan 2011 07:46:00 +0100

Som vanligt ringde klockan s�d�r magiskt tidigt (hade det varit en d�lig dag hade jag ALDRIG anv�nt ordet "magiskt"). Det b�sta av allt var att jag var d�dligt f�rvirrad om vad det var f�r dag (helg eller inte?!), det som f�rvirrade mig mest var nog att jag dr�mt om att jag matade en talande delfin med en J�TTELIK fisk. (fr�getecken).

Jag sm�llde i mig en espresso (tacka gud f�r kaffemaskinen; TASSIMO) och sen gick jag liksom inte att stoppa. Jag har nu spelat s�nder mina �gon hela bussresan (50 minuter), st�dat inne p� k�ren och �ven utanf�r, l�mnat tillbaka en tr�kig bok och nu bara peppar jag s�nder en och en halvtimmes l�sande av Don Juan, som sedan ska bli v�r slutproduktion.

N�got jag ocks� peppar s�nder �r v�r studentbal. Fyfan vad den kommer bli magisk (h�r hade jag anv�nt det ordet hur eller hur). Och f�rhoppningsvis f�r jag en fantastiskt bra kavalj�r, dock inte s�kert �nnu, men man kan ju alltid hoppas. Ett l�fte p� flygeln borde �nd� h�llas, haha..

Dagen har b�rjat s� pass bra att jag �r n�jd �ver min allt f�r omatchande ROSA tr�ja till mitt R�DA h�r. Hur kommer detta sig?! M�ste vara delfinerna och j�ttefisken, ehehe..

F�r �vrigt s� fyller Bess och Sexiboy 19 �r idag. B�r kanske firas, VAD VET JAG?!

Herr�, BRITN

en �verklagan p� livet

Wed, 12 Jan 2011 22:00:00 +0100

Det ringer i mitt �ra, ett jobbigt ljud. Jag tittar upp med tr�tt, ack s� tr�tta, �gon. Det �r mobilen som f�r s�nt j�vla ov�sen. Ja, klockan �r 05.22 och min v�ckarklocka ringer. �ngest.

S� var min f�rsta skoldag p� 2011 avklarad. F�rsta lektionen roade vi oss med att ha en redovisning, som ungef�r 15% av gruppen var beredda p�, men vi alla klarade oss r�tt bra. F�rv�nandsv�rt bra! En cigg senare drog vi och frigjorde energihallen fr�n damm. Tjock i lungorna? Ja.

Jag lunchade med Lisen och vi diskuterade allt fr�n flyttar till studenten, det var en bra lunch. �kte hem sen och fikade med papsen.

Mitt lov har varit en j�vla upp-och-ner-resa m�ste jag erk�nna. Haft kanon-dagar men �ven skit-dagar. S�nt kallas v�l livet antar jag.

Sista onsdagen drog jag, manfred, jakob, calle och lovisa p� f�rfest hos manfred. Vi drog vidare till stan som resulterade att jag sj�ng barnatro med h�rliga grabbar vid namn paul, max och david. Det var sk�ns�ng, som alltid b�r till�ggas!

��

Den obligatoriska gruppbilden innan utg�ng; Calle, Lovisa, Jakob, Jag och Manfred.

Jag har �ven hunnit med att s�ka diverse str�jobb, som jag f�rhoppningsvis f�r efter jag sprungit ut en sista g�ng p� Jenny Nystr�msskolan (observera: syftar p� min student, 16 juni). Ett av jobben ligger i Hong Kong, och det sjuka �r att f�r tillf�llet g�r det mig inte ett skvatt ifall de skulle kalla in mig p� en intervju som leder till anst�llning.

Nej, f�r det �r inte mycket som h�ller mig kvar h�r. Speciellt inte i Kalmar, fybubblan. Skith�la!

Dagens stora debatt har varit den st�ndiga fr�gan om �verklagan p� betygen i skolan. Det f�rdes artiklar i Aftonbladet och �ven en presskonferens i Stockholm d�r v�r �lskade (eller inte) utbildningsminister Jan Bj�rklund befann sig. Han var som vanligt dum i huvudet och har nu fastslagit att detta inte kommer ske. Nej, vi elever kommer �terigen f� lida f�r okompetenta l�rares misstag i betygs�ttningen. Kul.

Jag blev i alla fall intervjuad av Barometern via telefonen, s� jag f�r se hur smart, alternativt dum, jag framst�r som sedan. N�r jag n�mnde min redakt�rsroll inom Sveriges elevr�d - SVEA blev hon dock d�dligt intresserad av det ist�llet f�r min ordf�randepost i elevk�ren. Vilken kvinna!

Det var p� n�got vis meningen att jag skulle ge mina sista krafttag p� att koka ihop n�gon slags recension p� en tr�kig bok just nu. Men bloggen och facebook var mer lockande, vad konstigt.

Hur som helst s� flyr jag nog troligtvis upp till Stockholm alldeles snart. F�r vem orkar sitta fast i den h�r f�rbannade dyn? Inte jag i alla fall..

F�r dubstep �r i princip det enda jag ler �t i dagar som dessa.

Farv�l, brita

lyckan som pl�tsligt upph�r

Mon, 03 Jan 2011 18:19:00 +0100

Alla pratar om det. Det �r alkohol som ska k�pas. Det �r ny�rsl�ften som ska skrivas. Det �r kl�der som ska matcha. Sm�llare som ska sm�llas, skit i hur mycket de kostar. Det �r ett tal som ska skrivas. Tonvis med mat ska lagas. Ta en cigarett s� blir du lugn. Sen ska huset st�das. G�ster ska bjudas. Allt ska vara perfekt.

Sj�lv st�dade jag k�ket lite halvmycket, tog en cigarett ute p� balkongen och filmade folk i n�gon slags soluppg�ng. Jag satt i mjukisbyxor och utan BH halva dagen. Lite senare duschade jag och fixade h�ret till n�got som liknade Cruella de Vil. Sen drack vi skumpa och snubblade iv�g till stan. Jag fick tuggummi i rumpan och vi h�ll p� att spr�nga n�gra m�nniskor i luften. En efterr�tt senare snubblade jag mitt p� G�taplatsen och mitt kn� �ndrade f�rg. Vi pussade in 2011 och hade byxl�s fest. Efter en tupplur i trappan �kte vi hem. D�r dog jag p� soffan, p� ungef�r tre r�da.

Men min ny�rsafton var bra. Jag lovar!

Utflykt i OnePiece (f�rutom jag) i �rets sista sol.

S� sk�lade �ven vi in det nya �ret (n�gra timmar innan �n v�ntat).

Byxf�rbud var ett faktum efter tolvslaget.��

T�nk att jag trodde inte en flykt skulle g� till s�h�r. Jag gl�mdes v�l bort eller ignorerades, det vet man inte s�kert. Mina pengar tog slut i n�got tappert f�rs�k att bevisa att jag inte gl�mt. Men antagligen r�ckte det inte�hela v�gen.

Jag l�mnade G�teborg i f�rsta klass och tr�tta �gon. Men jag�sov aldrig p� t�get, jag hade en mobil som sj�ng om�olyckan och t�rar.

T�rar som h�ll mig vaken hela natten faktiskt, jag skrev text efter text men inget d�g. Klockan fem p� morgonen�slocknade Brita Sandeb�ck.

Nu lyssnar jag �terigen p� sorgliga toner och hoppas att n�gra �l och cigaretter ska sl�cka �gonen f�r kv�llen. Men antagligen sitter de och skrattar, som vanligt f�r jag inte vara med. Fast vill jag? Ja, de ser det bara inte lika v�l som jag.

Eller vill du vara ensam? Jag vill nog vara ensam, sa jag. S� kom du f�rbi!

Farv�l, brita�